Jag har upplevt de tre bästa månaderna i mitt liv, och jag har så många att tacka för det.

 

Det börjar lite kontigt, jag tyckte nämligen inte om  Franska i skolan i Sverige. Läxorna blev sällan gjorde mestadels på grund av de bristande engagemanget hos mina lärare, men även för att resten av ämnena hela tiden var mycket viktigare. Ändå läste jag och min mor "Pettson och Findus" på franska här hemma en timme i veckan, och jag försökte lite halvhjärtat. När jag insåg att jag kunde säga till folk att jag studerat franska i 5 år men inte kunde typ någonting, var det dags att göra något åt saken.+ att den där biten av mig som läste pettson och findus, längtade till Frankrike! 

 

Att jag åkte till just Montpellier har jag att tacka min fantastiska körlärare på Wheely bilskola i stockholm. TACK Nils för motivationen och för det spontana förslaget om Montpellier, jag har aldrig tagit ett sånt bra beslut. Stressen efter studenten gjorde ingenting lättare och jag beslutade mig för att åka efter ett givande möte med Clara på Språkpunkten. För första gången började resan kännas lite möjlig ändå. 

 

När jag sen den 30e auguasti 2013 satte mig på planet mot Paris, var världen lite uppochned och jag visste inte vad jag skulle vänta mig. Min fina värdmor och värdfar mötte mig på flygplatsen med en skylt där det stod "Elsa Malmer" och med stora kramar (vilket jag tyckte var konstigt eftersom jag förberett mig på franska kindpussar). Hon började med att säga "C'est super bien que Alice, ma fille, est née mille neuf quatre vingt cinq, c'est presque la même âge comme toi! Tu est née quel an?" Varpå jag fortfarande tänkte på siffrorna och vad de betydde och dröjde lite för länge med mitt svar som blev något "oui c'est super". alltså helt fel. 

 

Jag kommer så väl ihåg hur jag tänkte "alla säger att tiden kommer gå så fort här men de känns verkligen som den går långsamt" första dagen. Tji fick jag när jag efter 3 månader kände "HJÄLP var tog tiden vägen?!". Skolan välkomnade mig nämligen med varm öppen famn från sekund 1, och jag träffade snabbt två belgiska tjejer som ville att jag skulle äta picknick med dem efter skolan. Där ja även träffade mina svenska vänner och självklart alla andra studenter i min egen ålder. Jag började skolan i nivå A2 och valde att göra alla frivilliga läxor varje dag så att jag ändå slutade i B2. 

 

Det var roligt att varje dag få prata franska med min fina värdmor Lisette som flertalet gånger påpekade att "jag är som din mamma nu, du kan prata med mig om allt". Så samtalen varierade, ena kvällen diskuterade vi andra världskriget, nästa pojkar och dagen efter kunde de va Alice skolgång eller klimatförändringar i världen. Min värdfar hade en trevlig hobby att sjunga framför TVn, högt och på franska. Jag satt med några gånger och försökte helhjärtat sjunga med! En man som alltid hade nära till skrattet och fann det mesta underhållande: som det havregryn ja köpte och lagade gröt med, eller mina morgonrutinger där jag duschade efter frukost för ja va hungrig när ja vakna, sånt begrep han inte utan skrattade bara åt. 

 

Lärarna på min skola var extraordinära och jag är verkligen tacksam för deras arbete och hur roliga de gjorde lektionerna. Även om grammatiken ibland fick mig att gå hem å kolla en serie å gräva ned mig bort från all franska och allt konstigt de sysslade med, så gick det alltid att förklara att man inte förstod å ibland fick man lite extrapapper som gjorde övningarna lättare. Måndagarna och fredagarna var mina favoritdagar i skolan. Måndagar för att det då och då var en ny klass, för att man fick träffa massa nya studenter och när det var dags att äta appertif va ALLA där och utbytte kulturkrockar med en ostbit och ett glas vin i handen - på franskt vis! 

Fredagarna var bara allmänt filuriga eftersom stämningen va på topp, det lektes franska ordlekar och den sista läxan va inlämnad + att det då och då var någon som höll en exposé om spännande saker som jag lärde mig så mycket av! 

 

Helgerna spenderade vi oftast i Montpellier, men det var alltid roligt att göra någon liten utflykt! Det är stor skillnad där jämfört med Stockholm, här uppe bor jag långt från allting men i Montpellier är det bara några timmar till Toulouse, Nimes, Marseille, St Guilhem le desert, Lyon, St Marie de la Mer, Aigues Mortes etc. Fina platser med fransk kultur som bjöd på underbart roliga helger! De veckoslut när vi stannade i Montpellier var minst lika fina - det finns mycket att se i denna stad men framförallt förälskade jag mig i att strosa omkring utan mål och mening, bara känna känslan att jag är i Frankrike i den finaste stad jag någonsin sett med underbara människor och jag älskar mitt liv. Lite så. Gränderna i Montpellier fick jag aldrig nog av. Jag tog gärna omvägar bara för att få strosa genom trånga gränser med fransmän och fransyskor, känna lukten från boulangerierna och bara vara. Så poetiskt och vackert var det kanske inte men man kände sig verkligen som en del av Frankrike, och bara det var en dröm jag fick uppfylla. 

 

Jag är så glad, så tacksam och så saligt lycklig att jag valde den körskola jag valde, att jag tog en dag ledigt för att träffa Clara i Uppsala, att jag rädd och liten satte mig på det stora flygplanet mot Frankrike och att jag kom hem helskinnad som en på något sätt större människa. Frankrike har växt fast på mig och jag tänker åka tillbaka, det är jag helt hundra på! Dessutom har jag utvecklat min franska massor! Nu när jag är hemma igen, jobbar restaurang och ska studera lite i sverige, är jag så glad att jag kan hjälpa franska gäster vid bordet, att jag kan göra en Euro-trip i sommar och hälsa på alla mina utbytes vänner! Att jag så gott som varje dag skriver på franska med de härliga personerna där nere och att jag träffat vänner för livet.

 

En upplevelse ingen kan ta ifrån mig, den bästa hösten i mitt liv och en tid jag aldrig kommer glömma!