---

Någonting jag verkligen tar med mig från Paris var dessa dagar efter attentaten i januari. Jag hade i princip varit hemma + på jobbet och ingen annanstans däremellen under alla dessa dagar. Vetskapen om att några knäppa män med vapen sprang omkring på gatorna gjorde att jag gick raka vägen hem efter jobbet. Kommer så väl ihåg hur bagaren på jobbet sa "Kolla 100 meter framfördig, ser du någonting konstigt, bara vänd och spring.". ehh jaha... 

 

Men dagarna efter att allt var över, när miljontals Parisare + massa ledare från hela världen samlades utanför mitt kontor på Place de la Republique för att uttrycka sig. För att skrika "JE SUIS CHARLIE" och för att stödja familjer och anghöriga till offren. Jag och mina föräldrar gick med en bit. Jämför man detta med efter attentaten i USA efter 9/11 där reaktionerna var de raka motsatta, stängda fönsterluckor och rädsla, blir man STOLT över alla Parisare som var sådär franska och bra och visade sig för rättvisan. Och häftigt att vara en liten del av det hela.